av Swami B.A Paramadvaiti
Vad är kriteriet för självförtroende? I den här världen talas mycket om självförtroende, och allt som oftast säger man: ”För att komma någonstans i livet, måste man ha mycket självförtroende.” Och människor tror att det beror på materiella ting, om man har detta självförtroende. Självförtroendet här i världen är alltså direkt kopplat till begrepp som social status, kroppens utseende, rikedom, och att vara anpassningsbar till allt som händer. ”Don’t worry, be happy! Oroa dig inte, var glad! Om du inte tycker om det ansikte du fått, förändra det med kirurgiska ingrepp, och vips, så är det klart!” Men bortom dessa ytliga begrepp, visar den vediska visdomen att denna kropp är ett instrument, och att vi dessutom fått den till låns. Vi är inte ägare till våra kroppar. Vi har bara rätten och behovet att använda den för att uppnå ett större medvetande, vilket är något vi verkligen borde ägna oss åt.
Att förbättra medvetandenivån är något som är grundläggande, eftersom ett större medvetande är vad som definieras som utveckling. Denna utveckling börjar när man förstår vad som är grunden till medvetandet och varför vi har denna materiella kropp.
Vedaskrifterna ger ett utomordentligt klart svar på detta: Den materiella kroppen är resultatet av våra handlingar i tidigare liv, och vi har fått kroppen för att bättra oss, tänka tillbaka och be om förlåtelse för fel vi begått, och dessutom lära oss mycket om det andliga livets hemligheter. Allt detta sker genom Guds vilja, och Han griper alltid in om vi verkligen har en uppriktig önskan att utvecklas.
Den vediska kulturen, i en av dess finaste texter (Bhagavad-gita), ger oss en mycket tydlig definition när det gäller vår personliga andliga identitet, som något skilt från denna kropp:
kaumaram yauvanam jara
tatha dehantara-praptir
dhiras tatra na muhyati
(Bg. 2.13)
”Såsom den i kroppen fängslade andesjälen ständigt vandrar i denna kropp, från barndom till ungdom och ålderdom, så vandrar andesjälen också in i en annan kropp vid döden. Den besinningsfulle förvillas ej av en sådan förändring.”
En människa som har andlig kunskap kan utan att känna sig störd acceptera de fysiska förändringarna, eftersom han eller hon har ett högre mål och förstår att man i själva verket inte är en kropp av kött och blod. En sådan människa har förstått att man därför bör handla korrekt för att resultatet av ens handlingar inte ska störa utvecklingen. På det viset bör den materiella kroppen betraktas som en gåva som Gud gett oss för att nå någonting högre. När man omsätter detta i praktiken kan man omedelbart uppnå en stor frid och entusiasm.
För det andliga självförtroendet är det viktigt att förstå att vi alla är beroende av Paramatma (Supersjälen), som är den inre andlige mästaren som bor i varje hjärta och som alltid hjälper och vägleder varje själ, närhelst det behövs. När man erfar den andlige mästaren i sitt hjärta, borde man känna sig berikad och glad för den stora lyckan att känna att det finns en beskyddare, någon som vakar över oss och ser till att rättvisan uppehålls här i världen; som inte är en skapelsens tillfällighet, utan en stor lycka. I denna värld har var och en ett uppdrag, nämligen att ge livet mening och att hjälpa människor att finna och uppleva den rena kärleken. På detta sätt kan man kvalificera sig att utvecklas på den andliga vägen.
Den vediska visdomen gör vår existens lycklig och gynnsam, eftersom den låter komma närmare livets högsta mål genom att praktisera yoga. Detta gäller främst bhakti yoga – kärlekens och hängivenhetens yoga – som kan föra oss till höjdpunkten av medvetandets utveckling.
Genom den vediska visdomen kan en människa inte bara få ett utmärkt självförtroende, utan hon också uppnå självförverkligande och bli lika de själar som välsignar världen och som med sina instruktioner kan väcka andras medvetande. En självförverkligad person är full av medlidande gentemot andra, och de är överlåtna åt Gud, vilket visar sig i allt som de gör. Den vediska visdomen är dörren till ett fint medvetande som hjälper oss att bli utmärkta föräldrar, makar, barn, elever och medborgare som hjälper till med att göra denna värld till en angenäm plats.
När vi upptäcker budskapet från stora mästare som Srila Prabhupada, när vi fått de underbara gåvor som han gav, känner vi oss så lyckliga att vi bara kan försöka dela med oss till alla människor. För upa kara, säger skrifterna, är målet för dem som har ett upphöjt medvetande; dem som man träffar på här i världen som en välsignelse, som gör väl mot andra och aldrig åsamkar andra något lidande.
Det finaste med det andliga självförtroendet är att man alltid kan dela med sig till andra, när som helst och utan restriktioner. Det materiella självförtroendet däremot är individualistiskt och själviskt, för det är alltid omgivet av avund och konkurrens. Srila Prabhupadas undervisning handlar om att lära sig att dela allt med andra – såväl rikedomar som kunskap. Herren Krishna själv säger: ”Den som ägnar sig åt denna aktivitet är verkligen upptagen av de bästa av sysselsättningar som en människa kan, och tillfredsställer den Högste Herren fullkomligt.”
Andligt självförtroende är ett sätt att vinna en plats i den andliga världen. Fördenskull bör vi ta detta ämne på stort allvar och försöka förstå att vi alla är medborgare i den andliga världen, men att vi alla spårat ur här i den materiella världen och att vi därför känner oss så ängsliga och bedrövliga. Allt kommer att förändras den dag vi omfamnar den vediska visdomen med ödmjukhet och beslutsamhet. På så sätt kommer vi att få möjligheten att sjunga och dansa till ackompanjemang av maha-mantrat:
krishna krishna hare hare
hare rama hare rama
rama rama hare hare
Och så övervinner vi alla svårigheter som vi möter längs vägen, och vi når målet för vårt liv.
No comments:
Post a Comment