av Swami B.A Paramadvaiti
Bhagavad-gita är Böckernas Bok. Yogautövande och allt som kan anses ha koppling till den hinduistiska tanken, accepterar Bhagavad-gita som vederhäftig. Det är mänsklighetens första bok, och den uppriktige läsaren kommer att märka att dess undervisning, som presenterades redan för femtusen år sedan av den store vismannen Vyasadeva, trots att den nästan totalt ignorerats av skolor och universitet, inte har förlorat sin aktualitet eller betydelse för en mänsklighet som är full av konflikter.
Krishna ger klara instruktioner för alla typer av frågor och problem som uppträder i våra enskilda liv: Varifrån kommer vi och varför finns vi? Vart kommer vi efter döden och vad är vår skyldighet här i världen? Vad händer på andra planeter? Vad är lycka och sann kunskap? Krishna svarar på allt detta, Krishna vet allt, för Han är Gud och inte en människa som vi. Därför är Bhagavad-gita Böckernas Bok. Fördenskull ber vi den seriöse läsaren att han lägger åt sidan alla fördomar och tvivel, och tar del av den nektarlika litteraturen med undervisning från Sri Krishna. Det finns många verser med okända ord på språket sanskrit och som inte kan översättas, men som inte påverkar förståelsen av det filosofiska budskapet i denna bok. Vi rekommenderar emellertid dem som vill fördjupa sig i studier av Bhagavad-gita och den vediska kulturen, att studera "Bhagavad-gita som den är" av Hans Gudomliga Nåd A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada.
BESLUTSAMHET (BG 2.41)
vyavasayatmika buddhir
ekeha kurunandana
bahu-sakha hy anantas ca
buddhayo vyavasayinam
De som går denna väg är beslutsamma i sitt syfte, och deras mål är ett. O Kuruättens älskade barn! De obeslutsammas intelligens har många grenar.
Beslutsamheten hos en person i Krishnamedvetande grundar sig på kunskapen om att Vasudeva, eller Krishna, är orsaken till allt som finns. En stark övertygelse att man genom Krishnamedvetande kommer att upphöjas till livets högsta fulländning kallas vyavasayatmika-intelligens. Tro innebär orubblig förtröstan på något sublimt. Allt beror dock på om man om man har fullkomlig kunskap om att andesjälen är skild från kroppen. Denna kunskap får inte bara vara teoretisk, utan också praktisk, så att ens begär efter sinnesnjutning inte längre kan ta sig uttryck i fruktbärande handlingar.
LYCKA OCH LIDANDE (BG 2.14)
matra-sparsas tu kaunteya
sitosna-sukha-dukha-dah
agamapayino nityas
tams titiksasva bharata
O Kuntis son! De tillfälliga uppkomsterna av lycka och lidande, och deras försvinnande i sinom tid, är som uppkomsten och försvinnandet av vintern och sommaren. De uppstår ur sinnesfönimmelse, o Bharatas ättling, och man måste lära sig att tolerera dem utan att förvillas.
För att riktigt kunna utföra sin plikt, måste man lära sig att tolerera det tillfälliga som kommer och går av lycka och lidande. Man måste fullfölja sin plikt, oberoende olika omständigheter, och följa de religiösa principernas föreskrivna regler och bestämmelser för att upphöjas till kunskapens plan, för det är endast genom kunskap och hängivenhet som man kan befrias ur Mayas (illusionens) käftar.
REINKARNATION (BG 2.13)
dehino smin yatha dehe
kaumaram yauvanam jara
tatha dehantara praptir
dhiras tatra na muhiati
Såsom den i kroppen fängslade andesjälen ständigt vandrar i denna kropp, från barndom till ungdom och ålderdom, så vandrar andesjälen också in i en annan kropp vid döden. Den besinningsfulle förvillas en av en sådan förändring.
Varje levande varelse är en individuell själ, som byter kropp i varje ögonblick. Den visar sig ibland som ett barn, ibland som yngling eller åldring. Det handlar emellertid om samma andesjäl, och den är inte föremål för någon förändring. Denna andesjäl lämnar slutligen kroppen när den dör, och vandrar till en annan kropp, antingen materiell eller andlig. Vemsomhelst som har fullkomlig kunskap den individuella själen, Översjälen, och om beskaffenheten hos den materiella och den andliga naturen, är känd som "dhira", eller en person som är fullkomligt förnuftig. En sådan person förvillas aldrig av kroppens förändringar.
RELIGION OCH IRRELIGIOSITET (BG 4.7)
yada yada hi dharmasya
glanir bhavati bharata
abhyutthanam adharmasya
tadatmanam srjamy aham
Närhelst och varhelst religionsutövandet avtar, o Bharatas ättling, och irreligiositeten dominerar mer och mer - vid den tidpunkten stiger Jag ned.
Varje avatar, eller Guds-inkarnation, har en särskild mission, och var och en av dem nämns i uppenbarelseskrifterna. Man bör inte acceptera någon som avatara, om han inte omnämns i skrifterna. Det är inte säkert att Herren uppträder endast i Indien. Han kan uppenbara Sig varsomhelst och närhelst Han önskar att uppträda. I varje inkarnation talar Han just så mycket om religion som kan förstås av de människor som Han vänder Sig till, under deras speciella situationer. Men missionen är densamma: att föra människor till Krishnamedvetande.
ÖVERLÄMNA DIG TILL EN ANDLIG MÄSTARE (BG 4.34)
tad viddhi pranipatena
pariprasnena sevaya
upadeksyanti te jnanam
jnaninas tattva-darsinah
Försök lära dig sanningen genom att vända dig till en andlig mästare. Fråga honom i all ödmjukhet och tjäna honom. De självförverkligade själarna kan förläna kunskap till dig, ty de har sett sanningen.
Ingen kan vara en äkta andlig mästare, om han inte tillhör en lärjungesuccession. Herren är den ursprunglige andlige mästaren, och en mästare som följer denna kedja, kan länka samman lärjungen med Herrens budskap, sådant som det är. En mästare av detta slag bör man acceptera och helt överlåta sig åt, och man bör tjäna den andlige mästaren som en enkel tjänare, utan falsk prestige. Att tillfredsställa den självförverkligade andlige mästaren, är hemligheten bakom framsteg i det andliga livet. Frågorna och ödmjukheten utgör den lämpliga kombinationen som leder till andlig förståelse, och man bör inte bara lyssna undergivet, utan man bör även komma att klart förstå vad det är han säger. En äkta andlig mästare är av naturen mycket vänlig mot sin lärjunge.
ARBETET SOM OFFER (BG 3.9)
yajnarthat karmano nyatra
loko yam karma bandhanah
tad-artham karma kaunteya
mukta-sangah samacara
Man måste utföra sitt arbete som ett offer till Vishnu, annars blir man av arbetet bunden till denna materiella värld. Därför bör du, o Kuntis son, fullgöra dina plikter för att tillfredsställa Honom, och på så vis kommer du alltid att förbli obunden och fri från träldom.
Man måste arbeta för att tillfredsställa Vishnu. Allt annat arbete som utförs i denna materiella värld kommer att orsaka slaveri, ty både gott och ont arbete har återverkningar, och varje återverkning binder den som handlar. Allt måste göras för att tillfredsställa Krishna, och medan man utför sådana handlingar, upphöjs man gradvis till Herrens transcendentala kärleksfulla tjänst, vilket är det enda sättet att nå Guds rike.
DEN VISES BLICK (BG 5.18)
vidya-vinaya-sampanne
brahmane gavi hastini
suni caiva sva-pake ca
panditah sama-darsinah
I kraft av sin sanna kunskap betraktar de ödmjuka vismännen med samma blick en lärd och undergiven brahmana, en ko, en elefant, en hund och en hundätare.
En Krishnamedveten person gör ingen skillnad mellan arter eller kaster. Dessa kroppens skillnader är obetydliga ur den vises transcendentala synvinkel. Detta beror på den relation som alla har med den Högste, eftersom den Högste Herren, genom Sin fullständiga Paramatma-aspekt, finns närvarande i hjärtat hos alla. Kropparna är produkter av olika kvaliteter i den materiella naturen, men själen och Översjälen i kroppen är av samma andliga kvalitet; dock olika i kvantitet, eftersom själen är närvarande endast i en kropp, medan Översjälen finns närvarande i alla kroppar, utan åtskillnad.
EN INTELLIGENT MÄNNISKAS UPPFÖRANDE (BG 5.22)
ye hi samsparsa-ja bhoga
duhkha-yonaya eva te
ady-antavantah kaunteya
na tesu ramate Buddha
En intelligent person tar inte del i det som ger upphov till lidande och som orsakas av kontakt med de materiella sinnena. O Kuntis son! Sådana njutningar har en början och ett slut, och den vise finner därför inget nöje i dem.
Materiell sinnesnjutning beror på kontakten med de materiella sinnena, vilka alla är temporära, ty kroppen själv är temporär. En befriad själ är inte intresserad av någonting som är temporärt, eftersom han väl känner till de transcendentala njutningarnas lycka. Därför attraheras sanna yogier eller transcendentalister inte av sinnesnjutningar, vilka orsakar ständig materiell tillvaro. Ju mer man hänger sig åt materiella njutningar, desto mer insnärjs man av materiella lidanden.
FREDSFORMELN (BG 5.29)
bhoktaram yajna-tapasam
sarva-loka-mahesvaram
suhrdam sarva-bhutanam
jnatva mam santim rcchati
En person som är fullkomligt medveten om Mig och vet att Jag är det yttersta målet för alla offer och all självtukt, alla planeters och halvgudars Högste Herre samt alla levande varelsers välgörare och välönskare, befrias från materiella lidanden.
Herren är ägaren till den materiella naturen, och de betingade själarna befinner sig under den materiella naturens strikta regler. Om man inte förstår dessa klara fakta, är det inte möjligt att uppnå fred i världen, varken individuellt eller kollektivt. Detta är Krishnamedvetandets innebörd: Herren Krishna är den Högste Härskaren, och alla levande varelser, inklusive de mäktiga halvgudarna, är underordnade Honom.
MEDVETANDET I DÖDSÖGONBLICKET (BG 8.6)
yam yam vapi smaram bhavam
tyajaty ante kalevaram
tam tam evaiti kaunteya
sada tad-bhava-bhavitah
Det tillstånd man erinrar sig när man lämnar kroppen, o Kuntis son, kommer man utan tvekan att uppnå.
Naturligtvis kommer de tankar som man samlat på sig under livets gång, att inverka på de tankar som man har i dödsögonblicket. Ens handlingar i detta liv bestämmer alltså det framtida livet. Om man under livet lever i godhetens kvalitet och alltid tänker på Krishna, är det möjligt för en att tänka på Krishna vid livets slut. Är man transcendentalt absorberad i Krishnas tjänst, blir ens nästa kropp transcendental och inte materiell. Sjungandet av Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare / Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare är därför det bästa sättet att lycksamt förändra sina betingelser vid livets slut.
DEN KUNGLIGA VISDOMEN (BG 9.2)
raja-vidya raja-guhyam
pavitram idam uttamam
pratyaksavagamam dharmyam
su-sukham kartum avyayam
Denna kunskap är den kungliga visdomen, den hemligaste av hemligheter. Den är den renaste kunskapen, och eftersom den skänker omedelbar insikt om självet genom förverkligande, utgör den religionens fulländning. Den är evig, och dess tillämpande är fyllt av glädje.
Denna kunskap är den kungliga visdomen, för att det är essensen av all kunskap som kan erhållas från vedastudier. Det är den hemligaste kunskapen, för att den förklarar den skillnad som finns mellan kropp och själ och kulminerar i hängiven tjänst. Den hängivna tjänsten är den renaste av alla handlingar, och är så fullkomlig att man kan omedelbart kan se resultaten därav. Det är mycket lyckosamt och fint och kan utföras med glädje. Den existerar evigt, för den fortsätter även efter befrielsen när den hängivne kommer till Guds andliga rike där hans tjänst till den Högste Herren fortsätter.
No comments:
Post a Comment