av Swami B.A Paramadvaiti
Mycket ofta träffar vi på människor som säger sig ha sanningen. Dessutom försäkrar de att alla som inte går med på deras lära eller följer deras mästare, inte har någon möjlighet att bli frälsta, utan att det bara är helvetet som väntar. Vad föga medvetna de är, som på det här sättet beskriver Gud som en fruktansvärd person som kommer att skicka en stor majoritet av människorna på jorden till helvetet, utan att ens ge dem en möjlighet till eftertanke. Dessa sekteristiska individer försöker säga att de är Guds representanter. Uppriktigt sagt är detta bara det stora egot som var och en vill visa, viljan att vara bäst här i världen, viljan att ha det bästa huset, den bästa bilen, den bästa hustrun och givetvis: den bäste mästaren och den bästa religionen. Man vill alltid vara bäst och visa på andras underlägsenhet till varje pris. Denna mentalitet hos det stora egot, denna världens stora tävlan, visar att de som bekänner sig till sådana läror inte vet någonting om Sanningen och inte har kärlek. De vet ingenting om den universella kärleken, de känner inget medlidande och är långt ifrån det som kallas förverkligat andligt liv. "Det finns inget mer motsägelsefullt här i världen," sa Bhaktivinoda Thakur, "än en gudomliga kärlekens missionär som predikar sekterism."
Vi vill att världen ska kunna se att Gud uppenbarar sig på många sätt för att visa gensvar gentemot alla som söker; det spelar ingen roll om det är koguis från Sierra Nevada, sherpas från bergen i Tibet, eller det moderna samhällets sofistikerade människor som förtvivlat ber om en utväg ur den materiella världens okunnighet. Gud har låtit människan upptäcka Hans Sanningar på många sätt, genom uppenbarelser, genom Honom själv eller genom stora mästare som ödmjukt närmat sig Honom. Gång efter annan ser vi samma undervisning i alla religioner: Älska alla, förlåt alla, visa väg genom att vara ett föredöme, var god och kärleksfull, var ödmjuk, var tacksam för allt som Gud har gjort för dig, och ha medkänsla för dem som har mindre förståelse och hjälp dem att uppväcka och utveckla deras andliga kraft.
Men så trist det är, att så många starka religiösa grupper ändå inspirerar sina anhängare till fanatism, till nedvärdering av andra och till denna arrogans att det endast är de själva som skulle vara frälsta, och ingen annan. Den Högsta Sanningen vet exakt vem som är det och vem som inte är det, och i vilken situation eller position någon verkligen befinner sig.
Det som vi opartiskt kan förstå är, att Gud älskar alla som Han skapat; att Han är allas villkorslöse välönskare och att det som Han förkunnar är en universell kärlek. Och från den universella kärleken kan vi inte utesluta djuren. Inom alla religioner som är djupa och ortodoxa i andlighet, ser vi en stark representation av kärlek till djuren, och vi ser vegetarismen som en princip av detta. I vilket fall som helst har varje människa frihet att göra, såväl som att låta bli att göra det ena eller andra, att vara ren eller att inte vara det; men var och en måste acceptera konsekvenserna av sina handlingar. Ingen kan säga att man inte är ansvarig för det man gjort. Så har det bekräftats i alla religioner genom deras lagar eller grundsatser som säger: Öga för öga, tand för tand, i talions lag; Om du gör gott är det gott för dig, om du gör ont är det ont för dig, för allt kommer tillbaka, som Koranen säger, eller som Bhagavad-gita lär i kapitlen om karma och reinkarnation med ett överdåd av detaljer. Allt detta leder till slutsatsen att Gud är mycket barmhärtig, men om vi missbrukar allt det som Han har skapat, kommer vi att bli tvungna att ta konsekvenserna i vår egen varelse, och därför är det mycket viktigt att ta avstånd från sekterismen och uppskatta Gud i alla strömningar där man verkligen söker Honom.
Det spelar ingen roll hur det kommer sig att en människa älskar Gud, det viktiga är att hon älskar Honom. När den generösa människan ser en kyrka, moské eller synagoga, tänker hon mycket uppskattande: "Med vilken kärlek de har skapat något så vackert till sin Fader och Herre, så fin arkitektur, de komponerar så fina sånger, målar så vackra landskap och så många andra saker för att lovsjunga Honom. Jag är så imponerad av detta, och jag är mycket lycklig för att min mästare ger mig så mycket inspiration för min andliga tillväxt och för att jag ska kunna ge ett vittnesbörd om min tro med all säkerhet.
De politiker är farliga, som inte alls är religiösa men som använder fanatism och fördomar hos sitt folk helt enkelt för att tjäna sina egna själviska syften och dolda motiv. De är de värsta förebilderna som finns, för de framkallar ett tillstånd av missmod och ateism som får människor att tänka: "Varför ska vi följa religionerna som bara skapar krig och konflikter i Guds namn?" Men detta är lögn! Ingen helig person, ingen andligt helgad människa, stödjer eller gynnar misshandel av andra människor eller onödig blodsutgjutelse. De andliga människorna har alltid samma symtom, nämligen medlidande, rättvisa, förlåtelse och en önskan att hjälpa andra.
Må denna anda sprida sig överallt, för att Guds lov ska vara ett på alla språk i alla strömningar, för att mörkrets och okunnighetens kraft må övervinnas genom denna stora förening och detta stora växande hos mänskligheten. Och om detta är omöjligt, att åtminstone Du, käre läsare, blir upplyst.
No comments:
Post a Comment