Vi är inte kroppen

- Ur samlingen "Vediska Visdomar" -
av Swami B.A Paramadvaiti

Kroppen är egentligen ett hölje av kött och hud, i vilken du finns. Den kan inte vara ens sanna identitet, för numera kan man ersätta nästan varje del av kroppen. Och inte heller är man hjärtat, för det finns ju transplantationer av detta organ. Så, vad är det som får dig att tro att du är kroppen eller vävnaderna eller hjärnan eller någon annan del av kroppen? Vad är det då som faktiskt är vi?

Vi måste dra slutsatsen och acceptera, att bortom dessa grova och subtila element existerar medvetandet, eller jivan, som är den eviga själen och en beståndsdel av vår Evige Far. Detta individuella medvetande är vår rikedom, vår förbindelse med Honom, för det är endast genom medvetandet som vi kan stå i förbindelse med Honom. Den materiella kroppen är alltså ett hölje av kött och hud, och inuti den finns du. Genom öppningar i detta hölje, har du kontakt med den yttre omgivningen; två öppningar för att se, två för att höra, två för att andas, ett månganvändbart organ för att tala och äta, och ett annat som är genitalt, och ytterligare ett för avföring.

Kroppen är mycket intressant som studieobjekt. Denna kropp kallas även för de nio portarnas stad. Om den inte hade dessa nio portar, skulle det inte finnas någon kommunikation med den yttre omvärlden. Vi andesjälar som ger dessa kroppar liv är eviga, och genom dessa öppningar kan vi lära oss hur vi kan ta oss ut ur denna materiella värld, ur denna betingade tillvaro. Kroppen och själen är en oförenlig enhet, och beviset för detta är att vi förr eller senare måste lämna detta kroppshölje; ingen kan bli kvar för alltid i "skalet".

Vi måste ta tillvara denna kunskap och förstå att vår kropp inte är vårt verkliga jag. Och för att förstå bättre, behöver vi en andlig mästare och de Heliga Skrifterna, för det är bara genom dessa som vi kan upptäcka vår andliga identitet. När vi sedan en gång upptäckt vår eviga identitet, behöver vi omsätta denna lära i praktiken för att vi - när det ögonblick kommer då vi ska lämna kroppen - ska kunna acceptera döden med andlig mognad, redo för den gudomliga viljan, redo att överlämna vår kropp, och så i denna vår existens återupprätta den eviga relationen som vi har med Gud; tjäna Honom och tjäna alla människor i vår omgivning. Detta är det enda som verkligen spelar någon roll.

Men vi bör också kännas vid att det finns en subtil kropp som består av sinne, intelligens och falskt ego, och ovanför detta finns medvetandet. När en person dör, reser själen med medvetandet, som bär med sig all samlad information - alla minnen och all genererad karma - och av den anledningen har vi kvar minnen från vårt tidigare liv. Så för att göra andliga framsteg måste vi förstå att vi är själar som är beroende av Gud, att vi av naturen är älskare av sanningen. Ingen avvikelse från denna väg kan någonsin ligga i vårt intresse. Vi står i skuld till Sanningen; vi är av naturen dyrkare av Sanningen, och detta är det sanna sättet att leva.