av Swami B.A Paramadvaiti
Det händer ofta att människor frågar vad som berättigar vaishnavismens existens här i världen, likasom andra frågar vad som berättigar kristendomens existens. När man studerar dem båda opartiskt, finner man att vaishnavismen har mål och ontologiska begrepp som är mycket lika - för att inte säga identiska - med kristendomens uppfattningar och begrepp, och här kommer vi punkt för punkt att i korthet analysera de olika aspekterna.
Själen är evig och kan visa sig i denna värld vid olika tillfällen. Reinkarnationen är en del av vedaskrifternas undervisning och finns även i Bibeln. När det gäller Johannes Döparen, bekräftar Bibeln att han tidigare visat sig som profeten Elias (Mal. 4:5 och Luk. 1:17). Vad beträffar målet - den Högste Herren och en evig kärleksfull relation med Honom - accepteras detta av både vaishnaver och kristna. Ett av de ämnen som diskuterats mer är födan. Det är vedertaget att Jesu första efterföljare var vegetarianer. Gamla testamentet säger att den som dödar en oxe är likadan som den som dödar en människa, och Fader Canciani från Rom säger i sin bok "Jesus Kristus var vegetarian", att undersökningar som baseras på gamla dokument från Vatikanen, visar att de första kristna var vegetarianer, och att de förföljdes av de romerska boskapsuppfödarna för att de predikade vegetarism. Det finns många bevis.
Även idag finns det många grupper av kristna som praktiserar vegetarism, även om vi ser en tendens inom religiositeten i världen att överge principerna, att slappna av i processen. Nuförtiden vill folk sova mer och vara mindre strikta. På detta vis har man många gånger avsagt sig de religiösa principerna i samhällena, tills dess att på nytt en sann profet visar sig, en som väcker förmågan att uppskatta den renaste och mest korrekta vägen i enlighet med den ursprungliga traditionen.
Vaishnavismen lär att man har ansvar för allt man gör, och att det enda som står över lagen och rättvisan är den gudomliga nåden. Bibeln säger samma sak i "öga för öga, tand för tand" , Talion-lagen "som man sår får man skörda", "den som dödar med vapen skall med vapen dödas" , etc., och där fastställs också att Guds förlåtelse eller Jesu förlåtelse kan göra att man blir förlåten för synder begångna i det förflutna för att kunna träda in på Hans väg till andlig fullkomning.
I vaishnavismen rekommenderas ett liv i enkelhet och försakelse, och samma sak förkunnade ursprungligen de kristna eller de efterföljare som har utmärkt sig genom sin ödmjukhet, sin enkelhet och sin mystik.
Vaishnavismen undervisar om att själen kan ha en personlig och kärleksfull relation med Gud, och i Bibeln i Höga Visan refereras till relationen mellan Gud och den hängivne, som om Gud vore hans själs älskade.
Vaishnaver företar pilgrimsresor och utövar sjungandet av Herrens Heliga Namn, och Bibelns kung David sa: Från morgonen till kvällen vill vi sjunga Herrens Heliga Namn.
Inom vaishnavismen förbjuds att man behandlar djuren illa, och Jesus drev med piska bort djurhandlarna från sin Faders tempel. Och vaishnaverna, liksom de kristna, visar alltid ödmjuk respekt för dem som söker Sanningen. Det är en lång lista på likheter, så därför tillåter varken vaishnavismen eller kristendomen ursprungligen en sekterism som sedan bryter ut i aggressivitet mot andra.
Vaishnavismen är en toleransens väg, en väg i tjänst till andra. Som Kristus sa till sina lärjungar när de frågade honom vem som skulle leda dem när han lämnat dem: Den som vill vara störst bland er, ska vara den andres tjänare. Likaså är vaishnavismens koncept att vi måste bli Dasa Dasanudas, tjänare åt den som tjänar den Högste Herrens tjänare.
Skulle de likheter som här har nämnts ändå inte vara nog för att hysa respekt för varandra och gemensamt söka förbättra villkoren på jorden, då måste vi fördjupa oss i meditationen över vår egen väg, för det är endast detta som kommer att upplysa oss så att vi kan hitta en lösning på allt.
No comments:
Post a Comment