av Swami B.A Paramadvaiti
Världen plågas av krig. Krig är det värsta som kommer ur intressekonfrontationer människor emellan. Det som tvingar någon att döda en annan människa, att kallsinnigt plocka fram ett vapen och fyra av, måste uppkomma genom fruktansvärda situationer, eftersom vi redan har klart för oss, både intuitivt och andligt, att vi inte borde döda någon levande varelse. Därför uppstår frågan: Varför bevittnar vi så många krig? Det finns många typer av krig; krig länder emellan som genererar en kollektiv rädsla, krig mellan ekonomiska intressegrupper; maffior gör sig alltid skyldiga till dödande för att skydda sina intressen, det finns till och med ett icke-förklarat krig mot alla de djur som förs till slakterierna, och slutligen finns många fler krig som vi kan se på CNN, krig som får såväl militärer som civila att lida. Den nuvarande situationen är reaktioner på ett otal handlingar som man gjort; som Tolstoy sa: ”Så länge det finns slakterier kommer det att finnas slagfält”.
Kriget har olika aspekter: Civila krig, gerillakrig, gängkrig, kriminalitet och köpt rättvisa. När människan drar slutsatsen att hon har rätt att döda en annan person, anses det vara en stor oförskämdhet som resulterar i en reducering av de privilegier och välsignelser som man erhållit genom att födas med en mänsklig kropp.
Det finns många straff som fördöms av samhället genom dödsstraff. I vedaskrifterna nämns att det finns sju brott som kan straffas med döden för lagöverträdelsen; om någon bränner ner ditt hem, och om någon vill stjäla din hustru, bland annat. Nuförtiden ser vi ständigt övergrepp, som våldtäkter på barn, tortyr etc. Alla sådana typer av brott fördöms i Manu Samhita med dödsstraff, och alla dessa åtgärder tog man för att skydda lag och ordning i det mänskliga samhället.
Numera är dödsstraff en fara på grund av korrupta personer bland de styrande, och det händer ofta att dödssraffet utnyttjas av skamlösa politiker för att tillintetgöra oppositionen i namn av något ”nationellt intresse”. Därför föredrar de som följer det vediska systemet nuförtiden, ett system där man inte använder sig av dödsstraff. Även om det kan finnas fall där skulden är så tydlig att det snarare vore bra för brottslingen om han fick betala med sitt liv. Kriget är en situation som ofta uppstår i denna konfliktfyllda värld och som har politiska och ekonomiska intressen: olja, gas, vatten, politisk kontroll, strategiska positioner och andra saker, där synden att döda människor – för att uppnå dessa syften – helt enkelt är ofattbar. Å ena sidan förstår vi att kriget är en reaktion på syndfulla gärningar som människorna gör. Å andra sidan ser vi att den andliga kulturen lär oss att det är förbjudet att döda. Fördenskull borde de andligt sinnade människorna göra allt som står i deras makt för att människor ska reagera och börja rikta in sig på ett bättre sätt för att undanröja konflikter och söka lösa problem utan att ta till våld.
Förutom de ovannämnda aspekterna, är krig framförallt en stor lukrativ affär, och av den anledningen kommer det alltid att finnas affärsmän som understödjer krig och vill dra fördel av andras elände då de säljer vapen och annat som är inblandat i detta. Det är en demonisk idé att tro att man uppnår någon vinning på bekostnad av andras elände; det leder bara till en kraftig karmisk reaktion.
Ett krig upphör när en av sidorna kapitulerar. Då viftar man med den vita flaggan och säger: ”Jag ska inte längre slåss mot era intressen, jag överlämnar mig.” I detta ögonblick får konstigt nog den som tidigare dödade den andra, ansvar för att föda och skydda förlorarna i konflikten.
Om vi underkastar oss den Högsta Gudomens vilja, om vi överger våra separatistiska önskningar, skulle det inte längre finnas krig, för Gud är välönskaren för varje levande varelse och tolererar inte att en av Hans barn inte har vatten, mat eller bostad.
Såsom den som tjänar på en konflikt har många skyldigheter att se till att förlorarna får det bra, förstår vi också att det alltid måste finnas en lösning för svårigheterna som visar sig i denna värld, och den lösningen kan man nå fram till med hjälp av goda människor som har en andlig vision och som är allas välönskare. Denna sorts rådgivare, andliga mästare eller brahmaner, bör tillfrågas när det finns någon konflikt i världen. Den sekulariserade världen försöker ersätta dessa andliga människor med så kallade medlare, men den vediska visdomen säger att om man inte ser den gemensamma sak som alla medborgare i människosamhället har, kommer det att bli mycket svårt för medlarna att finna någon lösning på konflikterna. Därför misslyckas oftast de forum som skapas för att undvika krig, och krigen uppstår.
Komplexiteten i detta ämne får oss direkt att förstå den betingade själens tillstånd här i världen. Här i denna värld föds vi med det falska ego, genom vilket hela världen vill stå i centrum; man vill vara den som kontrollerar och äger saker och ting. Trots detta löjliga tillstånd, för hela världen förlorar – utan undantag – det man haft, är vi mycket beroende av denna idé att jag måste vara den som njuter, den som äger och kontrollerar omständigheterna.
Fredsformeln som den store mästaren Srila Prahupada gav åt oss, är att vi måste sätta Gud i centrum av alla konfliktfyllda situationer, vilken konflikten än må vara, och söka vilka behov som var och en av oss har i Guds närhet; detta utan att krocka med andras intressen, och ifall denna krock är oundviklig, söka ett sätt att fördela resurserna på ett fridsamt och rättvist sätt för att hela världen ska kunna acceptera det. Den sortens lösning finns alltid, men det är inte alltid det finns människor som söker den lösningen. Många tror att man genom konflikten och kriget kommer att skapa högre förmåner för sig själv, men det finns ingen större missbedömning, för kriget är i sig självt ett totalt misslyckande för andligt framåtskridande och individuella framsteg. Vi måste lära oss, som Herren Krishna säger: ”mad mana bhakto namas kuru”. När vi alltid tänker på Gud, när vi kan sätta Gud i centrum och i det avseendet utan någon som helst sekterism, då kan vi också se till varje persons intressen eller varje grupp av människor med samma grundläggande rättigheter.
Det finns inga resurser på vår jord som räcker till för att tillfredsställa den moderna människans girighet, men för att fördela till de grundläggande behoven finns det alltid tillräckligt på jorden, och därför säger den vediska visdomen att vi ska lära oss att vara lyckliga med det vi har och med vad vi är. Vi ska lära oss att leva enkelt med ett upphöjt tänkande, och inte lida genom tävlande och girighet som skapar illojala situationer.
Varje person är fullkomligt ansvarig för vad hon förverkligar; detta bekräftas genom karmalagen, eller med andra ord: ”Öga för öga...” I detta tillstånd får vi inte handla som de stater som är högfärdiga genom sin impersonalism och som tror att de har rätt att tvinga på andra sina nycker.
Alla betalar med sin karma, alltifrån presidenten till skomakaren, och på samma gång genererar vi ny karma för vår framtid, eftersom det ju är något som består i denna vår värld. Vad vi måste lära oss är att acceptera vår karma och leva ett liv i hängivenhet, vilket hjälper oss att få en bättre förståelse för allt som händer i världen.
No comments:
Post a Comment