av Swami B.A Paramadvaiti
”Tänk alltid på Mig, bli Min hängivne, betyga Mig din vördnad och dyrka Mig! Då du är helt försjunken i Mig, skall du förvisso komma till Mig.”
Detta är avslutningen på det nionde kapitlet i Srimad Bhagavad Gita. Här undervisar Krishna (Gud) om den hängivna tjänstens process som den väg som leder till Honom. Den är inte särskilt svår; vi kan alla följa den genom att tänka på Gud, ära Honom och tjäna Honom på något sätt. Det handlar helt enkelt om att bli en i Gudsanhängare, på samma sätt som man blir medlem i någon annan grupp.
Alla identifierar vi oss med någon grupp eller något parti, antingen politiskt, socialt, religiöst eller ekonomiskt. Det finns många områden, men oavsett vilket, så finns det inom vart och ett en känsla för gruppen; det kan man inte komma ifrån. Inom politiken finns det många partier; även i vårt land finns det både demokratiska och konservativa grupper av det ena och andra vi har riksdagsgrupper. Så nog finns det grupper – även socialt och religiöst; jag är kristen, jag är jude, jag är hindu... Detta indelande av grupper är något vi inte kommer ifrån. Nu frågar jag er: Tillhör inte du någon grupp? Kan du säga ” ”Nej, jag tillhör minsann ingen grupp” ? Å nej, alla tillhör vi någon grupp!
Andlighet betyder att vi borde identifiera oss med Guds parti. Bara så – det är detta som är andlighet. Vi har just bildat Sällskapet för Krishnamedvetande, och de som inte gillar det, säger att vi är galna. De säger att vi är en församling av galningar, och de uppmanar människor att inte förena sig med oss, eftersom att vi är galna.
Du kan påstå att vi som är medlemmar i denna grupp är galna. Vi, å andra sidan, tänker: "De som bundna i materialism är galna". Hur kan man nu veta vem som har rätt? Om det finns oenighet, kommer den ena grupperingen att säga:"Du har fel", och den andra kommer att svara: "Nej, det är du som har fel…" Hur ska man nu kunna veta vem det är som faktiskt har rätt och fel? I hela världen pågår ett grupperande och polariserande, och alla motsatta parter kallar varandra för galna. Hur kan man nu veta vem som verkligen är galen? Jo, om vi ser verkligheten kan vi upptäcka vem som faktiskt är galen.
Se bara…! Ta vilken vanlig människa som helst. Inte du, inte jag, men ta vemsomhelst och fråga vem han eller hon är. Denna person kommer att anse sig vara denna kropp, och kommer att beskriva att sig som kristen, muslim eller hindu, "jag är herr den och den," eller "fru den och den". Allt vad han eller hon än säger, kommer att vara relaterat till kroppen. När någon säger "Du är svensk", syftar duet på kroppen, för av någon anledning föddes du händelsevis just i landet Sverige, men det är också ett artificiellt namn. Jorden är nämligen varken Sverige eller Indien. Jorden är jorden, men vi sätter beteckningar; "Det här är Sverige". Vi skapar gränser och säger "Det här är Norge, det här är Finland. Det här är Europa, det här är Afrika", osv.
Låt oss titta tillbaka i historien, och vi ser att gränser har ändrats, likaväl som namn på länderna, även under senare tid. Detta är alltså bara temporära benämningar. Med utgångspunkt från den vediska litteraturens historiska syn, kan man enkelt säga att hela denna värld varit känd som Bharata varsa, efter en stor kung, vid namn Bharata, som regerade en gång, och hela den här planeten blev då känd som Bharata varsa. Sedan under tidens gång, har en och annan del lämnat detta ursprungliga Bharata varsa, och det kom att kallas Europa eller något annat.
Vi har liknande erfarenheter också i vår egen tid. För några år sedan, till exempel, var Burma, Ceylon och Pakistan delar av Indien, men nu är de åtskilda, och en säger att det där är Pakistan, och en annan säger att här är Sri Lanka. Det är alltså en process som pågår. Egentligen är jorden varken Bharata varsa, Amerika eller Indien, men vi benämner dem så. Det är alltsammans tillfälliga benämningar som varierar med tiden och som påverkas av förändringar.
För ett antal år sedan var inte du född ännu. Kunde man säga då vad du var? Var du amerikan eller svensk eller kines eller ryss, vem kan säga det? Och när du lämnar denna kropp, säg, tror du då att du kommer att fortsätta som amerikan, svensk, kines eller ryss? Anta att nu är i Sverige, på svensk mark. Då kan nästa liv bli i Kina. Vem vet? För vi får nämligen nya kroppar; kroppen förändras, den byts ut.
När jag föddes ur min moders liv, var min kropp så liten, så liten. Och nu, se hur den har förändrats! Var är den kroppen nu, kroppen jag hade i min barndom? Var är min ungdoms kropp? Jag har en bild på mig från studentexamen… "Å, är det där Ni, Swamiji?" Men var finns den kroppen nu? Vart har den tagit vägen? Vi förändras alltså, men min person är fortfarande densamma.
Vi tänker alltid, "Åh, när jag var barn, tyckte jag alltid om det här… Åh, när jag var ung tänkte jag så… I min barndom gjorde jag så mycket… och nu, var har den tiden tagit vägen? Har allt försvunnit tillsammans med kroppen? Det är bara minnen kvar..." Men fortfarande är vi fästa vid den här kroppen, och när någon frågar "Vem är du? " svarar man något som anknyter till kroppen. Är inte det galenskap? Kan du eller någon annan säga att det inte är galet om man identifierar sig med något som egentligen inte finns? Är man då inte galen? Är inte du galen?
Den som identifierar sig med kroppen är alltså en galen människa. En galning. Detta är världens trots. Vemhelst som gör anspråk på Guds egendom, Guds jord, Guds värld, som sitt eget, är en galen person. Detta är trots!
Vem som helst må påstå "det här är mitt" , och "det här är min kropp". Men det är tack vare naturen som du finns till, och det är naturen som gett dig en plats att leva på. Du har fått en kropp av något slag, du har utrustats med lite medvetande, och du styrs av naturens lagar. Och efter allt detta är du galen. Precis som alla andra.
No comments:
Post a Comment