av Swami B.A Paramadvaiti
Hur kan vi övervinna fenomenet med upprepad födelse och död, det som styr allt som existerar i den materiella världen? Vår värld är en plats av handlingar och återverkningar; att födas, bli gammal och dö. Den som dör föds igen, och den som föds dör igen. Detta kallas "samsara" - den upprepade cykeln som tar oss genom 8 400 000 livsarter. Ibland föds vi som människor, andra gånger som djur. När vi har ett djurs kropp utvecklas vi åter och föds så småningom med en människokropp. Som människor missbrukar vi intelligensen och utövar våld mot djuren, och så måste vi åter få underlägsna kroppar som våra mindre syskon, djurens. Detta hjul av födelse och död kallas också för "kala chakra", eller "tidens hjul".
Vi andesjälar är eviga, men kropparna är förgängliga och föränderliga och kan variera från ett liv till ett annat; ibland män, ibland kvinnor, ibland mörka, ibland ljusa; men vi fortsätter alltid vidare i någon kropp. Vi är av naturen medvetna, och när vi inte har etablerat vår relation med Gud, söker vi under olika omständigheter i denna materiella värld, för att känna oss lyckliga och ha det bra, men vi finner bara frustration. Om sedan någon begår självmord för att han eller hon känner sig misslyckad eller frustrerad över sin kropp, förlorar denna person temporärt den grova materiella kroppen och måste irra omkring i sin subtila kropp som spöke tills denna situation tråkar ut henne så mycket att hon till och med accepterar en masks kropp för att än en gång kunna träda in i kropparnas evolutionskedja. Andesjälen är i stånd att anta en myggas, en elefants, en valfisks, en människas kropp, etc.
Vi känner till själens styrka, vi erkänner denna vitala kraft; det är inte av en olyckshändelse som vi skapades med sådant medvetande. Vi är inte mekaniska varelser, vi är andliga varelser, och om vi ignorerar detta tidens hjul och de lagar som styr det, kommer allt att utbytas mot denna karma: öga för öga, tand för tand. Det enda som händer är att vi drabbas av vår egen okunnighet och på det viset fortsätter vi att vandra bland livsarterna - ibland uppåt, ibland neråt - men utan hopp om att komma härifrån. Hur ska vi kunna komma ur denna cirkel?
Det är möjligt endast genom den Högste Herrens oändliga nåd. Det är Han som har gett oss förmågan att älska, att skilja på saker, att komma till Honom. Denna Guds stora kraft och stora kärlek har Han planterat i hjärtat hos var och en av oss. Och nu kommer det an på oss att korrigera vår position, att rätta till våra fel och be om andlig amnesti, för Gud är så kärleksfull, och han tar oss ur denna situation som är så svår att uthärda. Krishna säger i Bhagavad Gita: "Den som tänker på Mig i dödsögonblicket, når Min transcendentala boning och föds inte igen i denna materiella värld."
Man måste tänka på Gud i dödsögonblicket. Stora filosofer har sagt, och stora profeter förkunnat: "Tänk på Gud, gör allt i medvetande om Gud och tänk på att endast Han kan frälsa." Men Han kan bara frälsa dem som vill bli frälsta. Vi måste börja på en gång. För dem som har en önskan att inte födas igen i den här världen, rekommenderas att omedelbart börja leva ett mycket rent liv. Detta innebär ett liv som vegetarian, utan att äta vare sig kött, fisk eller ägg, och att dessutom lära sig att offra maten till Gud. Det innebär att inte berusa kroppen med droger som förstör hjärnan och som helt enkelt gör oss förkrympta och oförmögna att bestämma oss för att göra något bra av livet. Vidare betyder det att inte leva promiskuöst, men trogen sitt äktenskap och att ägna sig åt att göra sin familj lycklig. Det betyder också att inte spela hasardspel, inte bedra eller ljuga och inte förorsaka andras lidande.
Detta är den grundläggande undervisning som vi får från dharma-lagen. Denna lag formuleras mycket fint i de vediska skrifterna, och nu bör vi följa den för att kunna ta emot den stora belöningen som består i att bli befriade från upprepad födelse och död. Men glöm inte, mina vänner, att det inte räcker med att befria sig från upprepad födelse och död - man måste också söka kärleken till Herren. Att söka den opersonliga friheten endast för ens eget privata goda, är egoistiskt. Man borde känna medlidande med alla okunniga personer i denna värld, och man borde erbjuda sig att tjäna Guds sak, eftersom Han accepterar oss och utan tvivel välsignar oss. Kom ihåg att allt detta faktiskt är möjligt i Kali yuga, i missämjans tidsålder, genom mahamantrat:
Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama
Rama Rama Hare Hare
No comments:
Post a Comment